6th street i Austin

I bakfyllan i morse kände jag att hade man bara sluppit plugga här så hade allt varit underbart, en förbannat härlig semester helt enkelt. Man har det löjligt bra här. Varmt härligt väder, alla tänkbara aktiviteter i stort sett gratis, bra billig mat, inte lika bra men ack så billig öl och en massa sköna lirare som älskar att festa. Nu börjar man känna lite mer folk vilket betyder att man oftast blir skjutsad dit man behöver åka. Men på fredagkvällar och lördagkvällar har vi ständiga problem med transport. Ändå verkar det alltid lösa sig till slut. Ni vet ju hur det är i dimman - väl där så ordnar det mesta sig alltid.

Den här helgen hamnade jag helt spontant i Austin väl inne i dimman. Austin har ett berömt barstråk som heter 6:th street. Folk har snackat mycket om den gatan men det har inte blivit av att vi tagit oss dit. Mest beroende på att min rumskompis inte är fyllda 21 än och det känns lite taskigt att lämna honom bakom. Hur som helst så drack jag Jäger bombs på en bar nere i San Marcos city med en snubbe från studenthemmet som heter Emilio. Jäger Bombs är som Brandbil fast i ett lågt drinkglas - nästan som ett större shotglas - utan lime eller is. I baren träffade han en polare som var på väg till Austin och så simsalabim var man 45 minuter senare på 6:th street. Den här gatan är helt sanslös! Föreställ er Kungsgatan utan biltrafik och så är varenda lokal antingen en bar eller en nattklubb. Tyvärr minns jag inte så mycket mer än att vi hoppade runt på ett gäng barer och Emilio åkte hem i cheez doodle ställning. Kände mig lite skyldig då jag promtat att den fjärde Sambuca-Baileys shoten var den viktigaste. Då gick tankarna tillbaks till en viss Widdan. Inte för att han numera blir redlös på fyra bira utan för att han var med och skapade uttrycket cheez doodle ställning efter en All-u-can-eat-spaghetti på International House of Pancakes i Orlando Florida back in the days.

Idag har jag lirat fotboll med ett gäng mexare. Igår rakade jag dessutom bort allt barr på fonten vilket gör att jag liknar Klas Klabbe Ingesson. Men bara på utseendet. Spelstilen är fortfarande Pierre Litbarzki a la 1982.

Apropå det jag nämnde tidigare - pluggandet - så förbannat trist att jag funderar på att sluta och bara ägna mig åt det jag tycker är kul; fotboll, poker och öl i glada vänners lag. Men så var det nån kvick hjärncell som påminde mig om att det råkar vara just pluggandet som är anledningen till att jag faktiskt är här. Typiskt.

Veckans citat står den gode Celine för:

"Im just gonna play with myself to see if it works".

Tyvärr så är citatet ryckt ur sin kontext men det är ändå kul för att Celine är så förbannat ordentlig. Det fransyskan gjorde var att försöka komma på hur man spelade vänd-tia.

För övrigt har jag blivit offer för etnisk diskriminering då vårt gäng blev utkastade från en fraternity-fest med bara latinos. Hur coolt är inte det?