Mouth diarrhea

Spenderade helgen i San Antonio. Fransyskan Celine fyllde år och ville fira sin dag där. Hennes rumskompis jobbar extra på ett schysst hotell i centrala San Antonio och kunde fixa ett riktigt bra pris för oss. Vi var sex stycken som tog oss söderut. Jag gillar egentligen inte Celine. Irriterar mig på att hon är för självupptagen och vänlig. Hallå där!, tänker ni, vad är det för fel med att vara vänlig? Jo, det har jag lite svårt att förklara men tänker ändå försöka. Har ni aldrig träffat någon som aldrig säger ett ont ord om någon annan och som alltid ber om ursäkt för minsta lilla? En gång kom jag tio minuter sent till ett möte med henne varpå hon ber om ursäkt för att hon var fem minuter sen!?!? Vilken människa i sinna sinnens fulla bruk gör så? Hur ska jag formulera min ursäkt sen? Därtill en massa småsaker som att hon ständigt ber om lov för att göra de mest banala sakerna som att följa med å äta till att leta efter ett örhänge. Men denna enerverande vänlighet skulle man kunna leva med om det inte hade varit för hennes självupptagna mundiarré. Den här tjejen är aldrig tyst och 90% av snacket är fullkomligt irrelevant och kan handla om allt från att hennes kompis i Skottland har fått ihop det med nån bonde eller att hon senare under dagen ska posta tre vykort till tre olika vänner i tre olika kontinenter. Allt kretsar kring henne och det driver oss andra till vansinne. Funderar på att göra ett litet plakat som säger "DON'T CARE". Eller ännu bättre, skriva ett par lappar med samma text att ha i bakfickan bara för att räcka henne en när hon går igång. Häromdagen fick Fredrik nog när vi satt å åt. Celine pladdrade på i vanlig ordning om något problem inte ens hennes mamma skulle bry sig om. Då skakar Fredrik på skallen och beklagar sig på svenska att hon aldrig håller käften. Jag håller med och flinar åt att vi tänker på exakt samma sak, var på Matt, den fjärde personen vid bordet, oxå börjar flina. Han begriper inte ett ord svenska men han visste exakt vad vi kommunicerade. När väl Celine lite senare tar en paus i tugget frågar Fredrik lite artigt. Can't you just be quiet for a little while? Och jag kan inte hålla mig.

Hur som helst, jag åkte med til San Antonio ändå. Ja, vafaan, det finns ju en massa sköna barer och klubbar där. Men vad gjorde fransyskan? Jo, i sjukligt vänlig stil bjöd hon med alla hon någonsin träffat här vilket fick konsekvensen att vi hade en 20-årig holländare med oss samt Mallory, den 18-åriga gifta tjejen jag tidigare berättat om. (Ja jobs, jag ska göra en karaktärförteckning med bilder när jag får tid). Vad vill du inte ha med dig när du ska gå en barrunda i staterna? Svar: Folk under 21 år. Nu har jag på två försök i San Antonio hamnat på samma skabbiga lokalpub istället för typ Coyote Ugly-ställen. Men men... det var ändå bättre än en studentrumsfylla.

Det blir inget derby för Jens imorn via canal plus. Inte pga tekniska svårigheter, för jag har faktiskt hittat snabbare bredband här i krokarna, men matchen krockar med mitt syntax-prov.

Besviken... som Kevin Kline i A Fish Called Wanda.

Dagens fråga: Hur går det i derbyt?