Besvikelse & Stolthet

Besvikelsen i söndags var helt klart påtagbar men den nådde aldrig någon sinnesrubbad nivå som jag befarat. Och ganska skönt var väl det. 0-0 mot GAIS däremot, kändes i själen och jag tror att besvikelsen efter det nederlaget, för det var ett nederlag, gjorde att söndagens resultat blev mindre smärtsamt. Hur som helst så finns det bitterhet över att det var så förbannat nära att skriva historia genom att vinna två serier i rad, Superettan och Allsvenskan. Trots bitterhet och besvikelse så går man runt och är förbannat stolt. Stolt över en andraplats och stolt över att vara bäst i Stockholm.

Det känns självklart skittrist att behöva missa en sådan match med den inramningen. När Patrik skriver att det var det största han upplevt så förstår man att man missat något speciellt. Jag hade ju ordnat så att jag kunde videostreama matchen via canalplus. Drog i gryningen iväg till en snubbe som bor i en lägenhet där vi tidigare testat uppkopplingen via canalplus sida och fått den godkänd (2Mbit) men den här morgonen var den av någon anledning bara på 0,5Mbit vilket inte var tillräckligt för att kunna se matchen. Så j-vla typiskt! Fick följa den via radiosporten istället och jag tänker inte ödsla tid och utrymme här för att delge kvaliteten på den sändingen. Låt mig bara yttra att min gudson som nyss fyllt fyra hade gjort en bättre sändning.

Mera sport - I fredags åkte vi ner till San Antonio för att se högkvalitetsbasket - NBA. San Antonio Spurs med Tim Duncan och Tony Parker mötte Cleveland Cavaliers med Lebron James och Larry Hughes. 18.500 på läktaren var ganska imponerande. Imponerande var oxå Lebron James som i god Michael Jordan-anda avgjorde matchen på egen hand till Clevelands fördel. Han gjorde i stort sett vad han ville med bollen. Jag har inte laddat upp några bilder från eventet än men kommer göra det inom kort. För att se matchen var man tvungen att pynta upp 50 dollar vilket är 360 kronor vilket ger en platser högst upp precis under taket. Man såg hyfsat bra ändå.