Logg

Detta inlägg är varken roligt eller intressant. Bara så du vet.

Klockan ringde 07.15, vilket jag visste var alldeles för optimistiskt, men runt 08.30 var jag uppe på tå. Satte mig framför datorn för att jobba med uppsatsen till The Development of The English Language. Uppgiften är att analysera en text ifrån The Early Modern English Period vilket är ungefär samtidigt som renässansens dagar i Brittanien, 1500-1650. Jag har börjat på skiten men begrep igårkväll att jag var tvungen att skrota allt eftersom jag kom till insikt om att det som analyserades var naivt och fullständigt j-vla urkorkat. Jag försökte mig på någon analys av det demonstrativa pronomet this men gick rakt in i väggen. Nu har jag ställt om siktet till att analysera verb istället. Min första paragraf har kommit till att handla om tredje person singular böjningsändelsen -s som under Middle English faktiskt var -eth. Detta arbeta kom att pågå till klockan 10.50 då det var dags att bege sig till första veckans första lektion; The History of The English Language. Den startar 11.00.

Klassen var hyfsat urholkad idag. Jag tror många skolkar måndag och tisdag för att ta långledigt över Thanksgivinghelgen. Professorn, som är en kort, skäggig, äldre man men mörk hes röst, inledde som vanligt lektionen med samma ord som han alltid, utan undantag, inleder med; Answer the roll, please. Sedan följer en 50 minuter lång monolog om det aktuella kapitlet från textboken. Bland annat nämndes slang, vilket hade fått professorn att ta med sig ett urklipp från en tidning med modern slang. Poängen var att viss slang överlever och blir accepterad medan annan slang försvinner lika fort som det kom. Så har det varit i alla tider. Nog om det.

Nästa lektion börjar 14.00 vilket innebär att jag har en lång lunch. Under denna tid brukar jag passa på att göra läxor som jag varit för lat att göra under helgen samt äta lunch såklart. Vanligtvis går jag till ett ställe som heter Commons där dom serverar buffé för $6.25 (44:-), så gjorde jag oxå idag. Hade inte haft mexikanskt på ett tag så jag svullade i mig två egengjorda burritos eller enchiladas. Jag lär mig aldrig skillnaden. Jag funderade ett tag på lite kaffe efter maten men det stannade vid just funderingen. Istället begav jag mig till LBJ Student Center för att i en datasal printa ut läxan i Modern English Syntax som vi har tills imorn. Den första datasalen var fullsatt så jag begav mig fyra våningar upp i huset och där fanns den en plats ledig. Det dumma med den här datasalen är att vissa terminaler inte kommunicerar med printern men lyckligtvis gjorde min dator det. Passade dessutom på att printa ut andra övningar så jag kan plugga lite under Thanksgivinghelgen eftersom provet är precis efter den helgen. Alla mina printjobb jag skickade till printerna skrevs ut precis som jag ville ha dom. Besöket var en succé och jag lämnade datorsalen nöjd.

Nu hade jag tid över till att läsa den text vi hade i läxa till English Literature; The Dead av James Joyce. Jag kom bara igenom halva texten men ska läsa klart den senare, kanske över Thanksgivinghelgen (börjar bli jobbigt att skriva det nu), eftersom jag tyckte den verkade bra. 13.56 var jag på plats för föreläsningen. Vi pratar fortfarande om English Literature. Jag passade på att blunda och drömma mig bort i fyra minuter. När Professorn, som är en tjock, äldre tant med blont krulligt hår och glasögon, drog igång märkte jag att Andrew inte hade kommit. Andrew är en snubbe jag bara träffar på dessa lektioner. Vi gillar att sitta bredvid varandra. Oj! Va bögigt det där lät. Det jag menar är att dom enda gångerna jag ser eller pratar med Andrew är på dessa föreläsningar. Varför var han inte på plats? Kanske sade han förra veckan att han skulle missa lektionen för att han skulle prata med någon präst om att inte ha för stora förhoppningar på äktenskapet han tänkt ge sig in i. Jag funderar tre sekunder till på huruvida detta är fallet eller inte. Alltså om detta är anledningen till att han inte dykt upp men kan inte med säkerhet säga att jag minns rätt. Hur som helst så drar professorn igång i hundranitti blås om Virgina Woolfe's "stream of consciousness" och växlar upp utan andningspaus till James Joyce och hans katolska uppväxt. Här gäller det bara att försöka hänga med.

Nu är man tillbaka där dagen började och det jag ska syssla med är den förbannade uppsatsen men det jag gör är att skriva ett meninslöst blogginlägg. Jaja, jag hade ju inte skrivit nått på ett tag. Jag ska nu ägna mig åt att analysera engelsk grammatik, verb i synnerhet, för om jag blir klar innan tisdagskvällen kan jag koppla av hela onstorsfrelörsön vilket skulle kännas jätteskönt.