Epiphany

Häromdan kliver Matt in genom dörren till vårt gemensamma utrymme. Han påpekar att det inte riktigt luktar som det ska. Någonting är tydligen jävligt ofräsht. Jag kliver ifrån datorn för att hjälpa honom hitta källan men jag känner ingenting. Jag förklarar att jag tappade mitt luktsinne för 8 år sedan, men att en god gissning är att den mindre fräsha odören kommer från en hög med sopor som placerats vid dörren för att tas med ut och slängas i containern men som av någon anledning fortfarande är kvar. Probably, säger Matt, och vi delar på uppgiften att slänga skiten. Väl tillbaka i rummet hävdar Matt att problemet fortfarande är kvar. Då tar jag å febrezar i stort sett allt som går att febreza. Febreze är en spray som tar bort otrevliga dofter, den används flitigt i vårt rum och på toaletten. Den finns i flera dofter. I början använde vi Meadows & Rain, men den kändes lite bögig så vi gick över till Citrus & Light vilket var aningen mer maskulint, men idag kör vi med Original. Hur som helst, en halvtimme efter saneringen går Matt runt och ser lite förbryllad ut. Jag sänker musiken från datorn och frågar:
- What's up?
- I think I found the source.
- Well, what is it?
- It's... me!
Se där! En insikt. Jag tipsade om en dusch eller ett klädbyte och jag vill minnas att han höll med. Insikter är finurliga. Många gånger är dom sköna och man kan pusta ut för att man äntligen begripit något, kommit till någon högre form av förståelse eller bara haft en aha-upplevelse. Men ibland kan dom vara mindre sköna. Imorse försvann Fredrik, eller Freedick som han kallas här, och min plötsliga insikt är att jag dansar sista valsen här. Just nu är vi mitt uppe i Finals (sluttentor) och jag har fixat tre av fyra. Min sista är på tisdag. Men många har redan skrivit sin sista tenta och dragigt härifrån. Bland annat Fredrik då. Följande dagar kommer vara de sista jag ser av många vänner här. Många bekantskaper här har redan stuckit och jag kommer aldrig se dem igen. Dom fortsätter med sina liv och man kan inte göra så mycket annat än att övertyga sig själv att man på något sätt gjort ett avtryck/intryck för att inte glömmas bort helt. Vem vet, en vacker dag när det regnar kanske man står i någon dekadent bar i Antwerpen och utbrister; världen är bra jävla liten - vaffaan gör DU här?

Å andra sidan har man kommit nära många här som man är fullkomligt övertygad om att man kommer se igen utan slumpens hjälp. En annan insikt som slagit mig är den om att jag står på randen till någonting nytt igen. Mitt liv tar en skarp kurva på tisdag då jag skriver min sista tenta. Det innebär alltså att jag är färdigutbildad på TISDAGEN DEN 12 DECEMBER! Fullständigt overkligt. Om det finns intresse av att gratulera - så kommer jag vara på MSN messenger mellan 22.00-23.00 svensk tid.

Plugget här borta har gått aningen över förväntan. Jag har redan fixat ett A i Modern English Syntax vilket jag är hyfsat stolt över. Bara 6 av 24 fick det betyget i den klassen. I The Development of English är jag precis på gränsen mellan ett A och ett B. Jag lämnade in en uppsats, som jag tror jag nämnde i ett tidigare inlägg, som jag var orolig för om jag överhuvudtaget skulle få godkänd, men det visade sig att jag oroade mig helt i onödan. Professor Laird gav mig A+ på den och tvingade mig läsa upp den för hela klassen samt frågade om han kunde ta en kopia för sina studenter nästa år. Det var en ny upplevelse för mig. Tyvärr så strulade jag till det på sluttentan häromdagen vilket gör att jag förmodligen ligger precis i gränsen mellan ett A och ett B. I American Literature lutar det mot ett A men det beror helt på utgången av tentan på tisdag. Till sist har vi English Literature där det blir ett B vilket jag är glad över för den kursen måste räknas som den svåraste av dom. Egentligen spelar det ingen roll om det blir A eller B för när man överför betygen till svensk standard så kommer både A och B stå som VG.

Min bakishuvudvärk börjar äntligen släppa. Jag kan meddela FFF att det slarvats något fruktansvärt med träningen. Hur som helst, jag ska försöka rycka upp mig dom här sista dagarna. Hur går det för er grabbar?

Helt apropå: Den gode Malin stormade in här för en kvart sedan och var i extas. Anledningen; hon hade flörtat via en brasiliansk internet community med en brasse i Stockholm som det idag visade sig vara Enrico (någon mittfältare utan talang i dif tydligen). Malin som är gårdare var minst sagt upprymd. Det kanske för övrigt oxå måste nämnas här att Malin bott i Brasilien och pratar lite portugisiska. Tydligen tyckte hennes brorsa att det vore en bra idé att försöka greja med honom för friplåtar och kanske för att kunna skryta till sina ploare om att syrran dejtar Enrico. Mitt råd var att XXX XX XXX, XX XXX XXX XXXX bananer.

Till stycket ovan skulle det redigeringsmässigt vara till fördel med en bild på Enrico men innan den idén blev verklighet kom jag till insikt om att helvetet ännu inte fryst till is. Skämt åsido, Malin - du ska få ett råd; Enrico är som vilken josh som helst. Bli inte helt spattig nu bara för att han spelar fotboll i Allsvenskan. En absolut sarkasmfri "Lycka till!"till dig.