Slap the Goon

Det ar valdigt latt att bli bortskamd pa livet har. Att ligga pa stranden och jasa med en bra bok samt noll bekymmer gar latt i inflation. Vardet av stranddagarna urholkas lixom. Men sa far man en kommentar fran syrran om hur kallt och javligt det ar dar hemma och plotsligt uppskattar man stranderna och varmen igen. Men supandet maste ta semester nu. Det ar sa svart att inte dricka eftersom det finns inte sa mycket annat att valja pa under kvallarna. Jag ar for narvarande i en lite hamnstad som heter Port Mac...nagonting. Ett perfekt stalle for en rehab. Men det saknas ju inte pubar har om jag sager sa. Hur som helst, igar bestamde jag mig for att ga pa bio istallet for att slinka in pa en scooner* iskall Kilkenny. Det anda som visades efter 20.00 var Music and Lyrics med Hugh Grant och Drew Barrymore. Inget ont om dessa goda individer men skadespelare ar dom ju icke. Hugh spelar alltid Hugh och Drew spelar alltid Drew. Jag betalade saledes 10 australiensiska dollar for den! Nu ar det ju tur att inte jag ar den som ar den. Dvs, den som neggar och piper och domer ut alla romantiska komedier. Faktum ar, att aven om allt som sker fran borjan till slut i dessa sma sagor ar sa forutsagbara att man att nu bortom all tvivel kan konstatera att det finns en fardig mall for dessa filmer dar filmskapandet fungerar pa samma satt som Bamses ritbocker dar det galler att fylla Skalmans skal med olika grona farger, sa finns det anda nagon form av underhallningsvarde. Men, det ar valdigt sallan detta underhallningsvarde representerar vad en biobiljett kostar. A andra sidan maste man ju ta i beaktning vad alternativkostnaden, eller alternativaktiviteten har for ett varde. I detta fall borjade jag smatt sura och tanka vad trevligt det skulle sitta med en kall Kilkenny. For ovrigt ar inte Kilkenny sa varst stort har. Det var forst haromdagen i Byron Bay pa The Beach Hotel dar jag sag att dom korde Kilkenny pa fat. Av nagon kemisk anledning ar Kilkenny pa fat en helt annan upplevelse en Kilkenny pa flaska. Den enda olen (alen) som spelar i samma liga ar Murphy's roda och den har jag fortfarande inte sett. Det som ar stort har ar olmarken som Tooheys och Victoria Bitter. Helt okej bira. Sen ser man ett marke som heter Coopers ibland vilket inte ar dumt alls. Fosters har jag fortfarande inte sett. Inte heller Abros gamla aussie-ol Crocodile som sponsrade AIK 1991 med en apaful logga pa vara tappra krigares rygg, men det hade jag inte heller forvantat mig.

Det manga backpackers dricker har ar ladvin. Vitt vin pa lada ar javligt billigt sa overallt ser man fylltrattar med en silverpase som dom haller over skan och tappar vinet direkt i munnen. Detta kallas av nagon anledning for goon. "Slap the goon" handlar om att smiska pasen. If it's dirty, cheap and bad, you have to slap it before it slaps you. Nagot i den stilen. Den som smiskar pa hogst vinner. Fraga mig inte vad - en varre fylla kanske.

I forrigar i Byron pa vandrarhemmet jag bodde pa, sa var det Sangria kvall. For fem buck fick man dricka sa mycket Sangria man bara kunde i tva timmar. Hmm, det blev en bra resa det. Jag hade ju bestamt mig for att borja min rehab redan da men sa av en slump stotte jag pa Jin och Jang igen. Sa da var det bara att kora.

Imorn tar jag det lugnt igen. Vid sextiden pa kvallen gar min buss till Sydney och dar ska det turistas med fotografering av operahuset osv. Nu kommer jag inte pa nagot mer att skriva. Hoppas ni har det bra allihopa. Om tio dagar ar jag hemma.

* Scooner ar ett glas. Mindre an en pint. Ungefar som en stor stark. Dricker man Kilkenny vill man ha en pint men detta gick ej. For ovrigt sa kallar dom "pitchers" for "jug" har.