The End

Sitter i skrivande stund och vantar pa ett litet Ryan Air plan som ska ta mig till Skavsta och dar har den gode brorsan sagt att han ska plocka upp mig. Tack for det grabben! Jag klev in pa Melbournes flygplats for 32 timmar sedan och har kanske fatt nan timmes somn efter det.

Sydney och Melbourne har varit fantastiskt. De sista dagarna spenderade jag med en van som jag traffade pa Sri Lanka for tre ar sedan. Sarah, heter hon. Hon ar for tillfallet mellan jobb sa hon kunde agera reisleiter och ta mig pa olika utflykter och upptag i Victoria. Sarah bor i Geelong som ligger en timmes bilfard soderut fran Melbourne. Hon lat mig kora hennes bil vilket var kul. Det ar inte sa svart att kora pa vanster sida men av ngn anledning kunde jag inte fa in i skan att blinkers och vindrutetorkare hade bytt plats. Det blev lite pinsamt den sjuttioelfte gangen jag drog pa torkarbladen vid en korsing.

Det har kommer inte ga till historien som en av mina battre blogginlagg. Jag ar slut i huvet bade pa tankar och kanslor. Kanske skulle jag forfattat detta efter lite skon somn, men men.

Min resa ar slut och darmed min blogg. Hoppas det varit trevlig lasning!

Over and out!

Kanadensarn

Jens berattar for Anthony att han besokt en djurpark.

- So, I went to the Steve Irwin Australia Zoo.
- Yep.
- And that was a complete waste of time.
- Why?
- Nothing exiting to see. Crocs were lazy, lions seemed bored, snakes looked dead and so on.
- Did they have any stingrays?
- ?
- Hehe
- Hehehe

Jag tror jag glomde beratta om Australian zoo. Eller glomde, parken var sa trakig att Kalmarden framstod som en bergodalbana genom the playboy mansion. Kanske tyckte min hjarna att det vore for allas basta om jag fortrangde den upplevelsen. Jag tror min besvikelse bottnar i att ingen vagade brottas med krokodilerna. Jag kom dit med forestallningen att nagon skulle ta sig an nagon kaxig krokodil men inget av ovannamnda skedde. Lejon, elefanter, diverse faglar och skit har man ju sett forr. Kanguruna (ursakta stavningen) gjorde ett javligt blekt intryck oxa. Ingen fart alls pa dem. Koalerna var egentligen dom enda som stod upp for sin ras. Eller stod upp och stod upp. En koala ar latare an en katt. Dom villa bara sova och kramas. Men man maste anda respektera en art som vardesatter dessa verksamheter sa hogt. En koala har ju anda karaktar. Dingon daremot... och det har holl Australiensarna jag pratade med igar med om. Jag var pa vag hem efter annu en biofilm. Miss Potter den har gangen. DET FANNS INGET ANNAT ATT VALJA! Hur som helst, den var inte sa dum. En sockersot historia om varlden mest salda barnboksforfattarinna. Innan filmen borjade markte jag att det var en massa barn i salongen. A nej, har jag betalat for en jakla barnfilm, tankte jag och fick lite angest. Men jag tror det var ungarna som var besvikna for det kandes inte som nagon barnfilm. Men det var ju inte Terminator tva heller direkt. Men, tillbaks till poangen, aven om filmen inte var vard priset sa var den anda ljusar battre an Music and Lyrics som jag berattade om igar. Zellwegger ar iallafall en riktig skadespelerska. Hon gjorde rollen med brittisk engelska och allting. Fast ioforsig, det gjorde ju hon i den dar dagboksfilmen oxa. Ar det rent utav sa att hon ar brittiska? Inte faan hade hon brittisk dialekt i den dar ungdomsfilmen med skivaffaren dar hon spelar sexig slampa. Det maste ju ha varit hennes forsta roll. Nagonting Records tror jag den hette. Men vafaan, nu ar jag ute och seglar litegrann. Jo, jag var pa vag hem till Ozzie Pozzie Backpackers Inn nar jag blev konfronterad av en lirare med ett Cricket bat. Alltsa den dar plankan dom drar till bollen med nar dom spelar Cricket. Och det gor dom jamt har nere. Det verkar vara det enda som spelar nagon som helst roll. Visserligen finns det Australian Football och Rugby, men Cricket ar anda storst. Nar jag var i Brisbane spelades det nagon liten forturnering till World Cup som gar av stapeln om nagon manad. Australien spelade mot England i finalen. Matchen visades pa precis varenda bar, formodligen i hela landet, men jag brydde mig inte sa varst mycket om den. Engelsmannen gjorde tydligen nagonting stort i varje fall. Australiensarna var klara favoriter och hade matchen nar det plotsligt vande och britterna tog hem den. Pa toan fragar en lirare mig i hyfsat aggressiv ton:

- Are you a pom?
- A what?
- A pom?
- I don't even know what a "pom" is.
- Are you English?
- No man, far from it.

Australiensare gillar inte engelsman precis som engelsman inte gillar amerikanare, eller goteborgare inte gillar stockholmare. Visserligen gillar inte australiensare amerikanare heller. Dom enda som verkar gilla jankarna ar irlandarna. Men det ar bara for att dom hatar engelsmannen sa javla mycket. Kanadensare gillas av alla. Jag har mott vissa amerikanare som sager att dom ar kanadensare bara for att inte bli daligt bemotta. Alla verkar tro att jag ar kanadensare. Detta ar nagot positivt for mig eftersom det betyder att min svenska brytning antligen ar borta. Dom gissar kanadensare eftersom det ar sa ovanligt att traffa pa amerikaner men dom kan hora en tydlig amerikansk accent. Men ingen verkar imponerad over att jag pratar amerikanska. Amerikaner har det tufft utomlands. Men, nu ar jag ute o seglar igen, vad var det jag skulle beratta? Jo, killen med Cricket racketet, pa granntomten till backpackerstallet, fragade om jag ville vara med och lira, vilket jag garna ville. Har alltid velat prova cricket. Nu var det bara fyra av oss men vi kastade och slog och jag tror jag gjorde bra ifran mig for att vara forsta gangen. Tog en massa 'runs' samt 'bowlade' ut en hel del. En av snubbarna fragade om jag ville ha ol. Och jag vet vad ni tanker. Sag nej, du ar pa rehab, visa lite stake, visa att du har karaktar! Men nej, jag jobbar inte sa. Jag valjer att inte ga pa puben. Jag gor det valet. Men om nagon erbjuder en gratis bira, och ni vet alla att gratis ar godast, sa sager man inte nej. Vem skulle gora det? Det verkar galet helt enkelt. Matchen tog slut lite for fort for det blev morkt. Vi satte oss da pa verandan och fortsatte dricka. Det bor ha varit vid min sjatte bira som jag tog upp det har med dingon. Hur kan ett land anvanda sig av ett sant ocharmigt, klent och dekadent djur som dingon i sin marknadsforing? Australia, land of the dingo. Va? Hur tankte dom da? Sweden, land of the fasting. Kor vi med det eller? Nej, och det finns en enkel anledning till det. Fastingar ar bara jobbiga. Jag forsokte forklara for mina nya vanner att innan jag kom hit sa hade man hort sa mycket om dingon. Det var dingo hit och dingo dit. Men allt det ar, ar bara en herrelos, spinkig byracka som ater skrap. What gives? Jag vill gora det klart for er att jag fick medhall har. Efter det berattade Anthony att han under sina fem ar i armen formodligen skutit over hundra kangurus. "They are a fucking pest", sade han. "Fucking and producing like rabbits", tillade han. "They have to be stopped", avslutade han. "I did not know that", sade jag.

Nu har det slutat regna och solen tittar fram. Min buss till Sydney gar inte forran 18.10 vilket ger mig sju timmar till i Port Mac...nagonting. Jag tror minsann jag ska kaka kebab till frulle. Dom gor riktigt riktigt god kebab har. Den ar inte som den svenska. Eller den turksvenska. Har tar dom en stort runt tunnbrod och klammer pa lite dressing. Sen kor dom pa med tomat, sallad och lok. Efter det antingen lamm eller kycklingbitar for att sen valja dressing och da ar det valdigt latt att valja tzatziki. Nu kommer trixet. Dom rullar ihop det till en wrap och lagger den pa klamgrillen. Dar grillas den i nagra minuter och sen har man den packeterad som en wrap och brodet har lixom fatt faste i sig sjalv sa att det inte blir slarvsylta av allt. Bra skit helt enkelt.

Slap the Goon

Det ar valdigt latt att bli bortskamd pa livet har. Att ligga pa stranden och jasa med en bra bok samt noll bekymmer gar latt i inflation. Vardet av stranddagarna urholkas lixom. Men sa far man en kommentar fran syrran om hur kallt och javligt det ar dar hemma och plotsligt uppskattar man stranderna och varmen igen. Men supandet maste ta semester nu. Det ar sa svart att inte dricka eftersom det finns inte sa mycket annat att valja pa under kvallarna. Jag ar for narvarande i en lite hamnstad som heter Port Mac...nagonting. Ett perfekt stalle for en rehab. Men det saknas ju inte pubar har om jag sager sa. Hur som helst, igar bestamde jag mig for att ga pa bio istallet for att slinka in pa en scooner* iskall Kilkenny. Det anda som visades efter 20.00 var Music and Lyrics med Hugh Grant och Drew Barrymore. Inget ont om dessa goda individer men skadespelare ar dom ju icke. Hugh spelar alltid Hugh och Drew spelar alltid Drew. Jag betalade saledes 10 australiensiska dollar for den! Nu ar det ju tur att inte jag ar den som ar den. Dvs, den som neggar och piper och domer ut alla romantiska komedier. Faktum ar, att aven om allt som sker fran borjan till slut i dessa sma sagor ar sa forutsagbara att man att nu bortom all tvivel kan konstatera att det finns en fardig mall for dessa filmer dar filmskapandet fungerar pa samma satt som Bamses ritbocker dar det galler att fylla Skalmans skal med olika grona farger, sa finns det anda nagon form av underhallningsvarde. Men, det ar valdigt sallan detta underhallningsvarde representerar vad en biobiljett kostar. A andra sidan maste man ju ta i beaktning vad alternativkostnaden, eller alternativaktiviteten har for ett varde. I detta fall borjade jag smatt sura och tanka vad trevligt det skulle sitta med en kall Kilkenny. For ovrigt ar inte Kilkenny sa varst stort har. Det var forst haromdagen i Byron Bay pa The Beach Hotel dar jag sag att dom korde Kilkenny pa fat. Av nagon kemisk anledning ar Kilkenny pa fat en helt annan upplevelse en Kilkenny pa flaska. Den enda olen (alen) som spelar i samma liga ar Murphy's roda och den har jag fortfarande inte sett. Det som ar stort har ar olmarken som Tooheys och Victoria Bitter. Helt okej bira. Sen ser man ett marke som heter Coopers ibland vilket inte ar dumt alls. Fosters har jag fortfarande inte sett. Inte heller Abros gamla aussie-ol Crocodile som sponsrade AIK 1991 med en apaful logga pa vara tappra krigares rygg, men det hade jag inte heller forvantat mig.

Det manga backpackers dricker har ar ladvin. Vitt vin pa lada ar javligt billigt sa overallt ser man fylltrattar med en silverpase som dom haller over skan och tappar vinet direkt i munnen. Detta kallas av nagon anledning for goon. "Slap the goon" handlar om att smiska pasen. If it's dirty, cheap and bad, you have to slap it before it slaps you. Nagot i den stilen. Den som smiskar pa hogst vinner. Fraga mig inte vad - en varre fylla kanske.

I forrigar i Byron pa vandrarhemmet jag bodde pa, sa var det Sangria kvall. For fem buck fick man dricka sa mycket Sangria man bara kunde i tva timmar. Hmm, det blev en bra resa det. Jag hade ju bestamt mig for att borja min rehab redan da men sa av en slump stotte jag pa Jin och Jang igen. Sa da var det bara att kora.

Imorn tar jag det lugnt igen. Vid sextiden pa kvallen gar min buss till Sydney och dar ska det turistas med fotografering av operahuset osv. Nu kommer jag inte pa nagot mer att skriva. Hoppas ni har det bra allihopa. Om tio dagar ar jag hemma.

* Scooner ar ett glas. Mindre an en pint. Ungefar som en stor stark. Dricker man Kilkenny vill man ha en pint men detta gick ej. For ovrigt sa kallar dom "pitchers" for "jug" har.

Forslappad

Spenderade fem dagar i Brisbane for att det ar en san sjukt skon stad. Man bodde billigt, hade nara till allt; puben med pitchers for 50:-, den konstgjorda stranden, alla mojliga matstallen och cafeer, nattklubbar, busstation, shoppingstraket, osv. Sag inga uteliggare, inget skrap och inga fetknoppar. "Jaha", tanker ni, "nu har han nagot emot fetknoppar". Nej, det ar inte sa jag menar. Jag forsoker bara formedla bilden av en stad som mar riktigt bra. Jag ska stracka mig sa langt att jag tror Brisbane kan vara i mina matt matt (forsta 'a' i 'matt' med en prick andra med tva) varldens basta stad.

Hur som helst, de tva senaste natterna har jag sovit i Byron Bay. Forsoker ha en rehab har eftersom det dracks aningen for mycket i Brisbane. Men igar hangde jag anda pa tre britter pa lite bira och biljard. Jag far sma angestattacker over hur dalig min form ar just nu. Faktum ar att sa otranad jag ar nu har jag aldrig tidigare varit. Forsok forsta, jag var i battre form 2 manader gammal an nu. Pata, jag lagger mitt fortroende hos dig. Jobs har formodligen en manads ispromenader kvar. Tillsammans kan vi aterbygga den ruin FFF for tillfallet ar. Tillsammans kan vi overvinna lathet, forsoffning och allman likgiltighet. Tillsammans ar vi starka. Eller kan bli i vilket fall. Vi drar igang 1a Mars! For ovrigt; ar det sant att du gick ett aerobicspass? Jag ser hurtbullar jogga langs strandkanten har och jag tanker; "det dar borde jag gora". Sen lutar jag mig tillbaka och intalar mig sjalv att det formodligen ar en battre ide om jag agnar morgondagen at traning. Slo, slapp och likgiltig.

Imorgon aker jag vidare soderut och stannar vid nagot stalle som heter nagot i stil med Port Mac...nanting. Just nu ska jag leta upp en bokaffar for att inhandla ny spannande och intressant lasning. Jag har precis last klart Marlon Brandos sjalvbiografi. Den var riktigt bra och det kandes skont att antligen ha traffat ratt efter 3 genomruttna, och forutsagbara kriminalromaner. Herr Brando ar, for er som inte vet, snubben som spelade Gudfadern. Las hans biografi om ni inte har nagot battre for er; "Brando - songs my mother taught me".

Jin och Jang

Har det hant att ni nagon gang gatt in pa en kina/thai-restaurang och forsokt bestalla mat av en annan kund? Da kanner man sig hyfsat dum kan jag beratta. Det blev extra jobbigt eftersom det tog drygt en minut innan jag insag mitt misstag. Hennes engelska var minst sagt begransad och dar stod jag och forsokte ta reda pa huruvida det var bordsbestallning eller inte. I mitt forsvar; jag var aningen skakis och bakis efter gardagen. Stallet vi var pa salde pitchers for dryga 50 spann och da sager lagen att man maste dricka ol, ol och mera ol.

Jag ar for narvarande i Brisbane och har ar det minst sagt festligt. Efter min lilla snorkeltripp tog jag en busstripp med overnattning pa varldens storsta sando, Fraser Island. Pa den bussen traffade jag Mats och Henrik fran Jonkopings hogskola (eller ar det ett universitet, jobsen?) Dessa individer ar javligt roliga utan att veta om att dom ar roliga. Jag kallar dom for Jin och Jang. Mats snackar hela tiden och sprutar ut nya ideer, teorier och forslag pa diverse aktiviteter. Henrik balanserar denna energi pa ett valdigt imponerande satt genom att jamt negga och standigt agera motpol. Deras diskussioner ar ofta helt meningslosa men blir anda pa nagot satt intressanta. En gang var varlden upp och ner dock, och Henrik hade lite teorier som han delade med sig av. Ofta klunsas det nar nagonting maste komma till ett avgorande. Dessa vinner ofta Henrik vilket gor honom bade stolt och glad. Den har diskussionen foljde efter den sista klunsningen innan jag skildes fran dom.

Henrik (skadeglatt och overlycklig): Jag vet att du tror att jag tror att du ska visa pase.
Mats: Nej, jag tror att du tror att jag kommer visa sten.
Henrik: Men bara idioter visar sten pa forsta. Dom flesta visar faktiskt sten pa forsta. Det ar darfor man alltid ska borja med pase.
Mats: Alltsa trodde du att jag skulle visa sten.
Henrik: Nej, jag visste att du trodde att jag trodde att du skulle visa pase. Darfor visade jag sten.

Sen holl ett blodkarl i hjarnan pa mig att sprangas sa jag var tvungen att stanga av och istallet tanka pa nagonting annat. Dom ar pa vag ner till Melbourne for att plugga en termin och dom lat mig aka med dom till Brisbane i deras nykopta begagnade Ford Falcon. Fraser Island var kul. Vi akte runt i en fyrhjulsdriven buss till olika sights; ett skeppvrak, nagra sotvattensjoar, nagra backar (sma floder alltsa) mm. Pa bussen var dessutom fyra roliga britter som vi krokade ihop med samtidigt som vi spelade TP vilket for ovrigt undertecknad vann.

Idag drog Jin och Jang vidare soderut mot Surfers Paradise. Jag stannar kvar i Brisbane tva natter for att senare mota upp dom om mojligt i Byron Bay. Igar stotte vi ihop med tre norskor som inte spottade i glaset. Dom ska till Steve Irwins Zoo imorn och om jag far plats pa bussen (den var fullbokad) sa aker jag med dom dit imorn. Hall tummarna! Ikvall ska jag besoka casinot har och spela lite texas hold'em. Hall tummarna!

Lady Elliot

Vart faan e du?

Harvey Bay, South Queensland, Australien.

Vad faan har du gjort?

Jag flog och flog och flog och kom till slut fram i Brisbane dar jag tog mig via en buss tre timmar norrut till Harvey Bay. Sov en liten snutt i ett dorm och tog mig sen pa morgonen ut till flygplatsen har. Satte mig i ett litet sex-sitsigt flygplan som hade destination Lady Elliot Island.

Vafaan da for?

Jo, for att jag ville snorkla i barriarrevet och den har kobben var lixom narmast.

Hur faan var det da?

Det var alla tiders...

Alla tiders?

Forlat, det rockade fett som faan! Jag sag visserligen inga hajar men det kanske var lika bra det for da hade jag formodligen fatt panik. Hur som helst, jag sag typ hela rollbesattningen fran "Hitta Nemo" samt en massa skoldpaddor. Bade i vattnet och hasandes upp for stranden pa natten for att lagga agg. Dom har bjassarna ar javligt coola pa manga satt. Bland annat sa overlever bara 1 av tusen spadbarnspaddor. Det kanske visserligen inte ar sa coolt men dom som fixar det tar sig ut i nan strom som gar langs med kusten, runt Nya Zeeland, upp till samoa oarna och sa tebax. Dar glassar dom runt i tio ar och sedan bosatter dom sig nagonstans. Men vid alder trettio nar det ska skapas nya liv sa tar dom sig alltid tebax till den plats dar dom sjalva foddes. HUR FAAN HITTAR DOM DIT LIXOM? Guiden sade att dom registrerar jordens magnetiska falt nar dom tar den dar forsta promenade nedfor stranden. Magnetiska falt - hor pa den?

Vem faan bryr sig?

Jag vet inte, mamma kanske?

Nagot annat du maste dela med dig av?

Jo, flygpplanet som tog mig dit var skitlitet och vi landade pa gras. Hur coolt ar inte det?

Inte sarskilt.