Dismissed

Sitter i en skön fåtölj med fotpall och med laptoppen i knät. Klockan är snart en halvtimme efter midnatt. Om sisådär fyra timmar bär det av till San Antonios flygplats. På platt-tv'n spelar Dallas Stars mot San Jose Sharks. Turco har gjort en del fantastiska räddningar. På en fotpall ligger en utslagen katt och i en soffa ligger en utslagen Maggie Moon. En av dom ger ifrån sig ljud. Inte snarkning utan det låter mer som tunga suckar. Först trodde jag det var Maggie, men nu misstänker jag att det är katten. Han har förmodligen mardrömmar om förpliktelser och åtaganden.

Igår skrev jag att jag inte skulle göra någonting idag. Det var ett misstag. Jag hade glömt bort att jag skulle till domstolen för att försöka reda ut brottet jag är anklagad för. För er som inte hängt med ska jag här sammanfatta vad det handlar om. Den här sammanfattningen innehåller förmodligen lite nya fakta som inte redogjorts på bloggen tidigare.

Efter en blöt utgång i Austin under Halloween, utklädd till en cowboy med en oproportionelrigt stor gul hatt, tog jag beslutet att urinera vid ett par buskar. Innan Bubba vädrades, dök en polisbil upp bakom mig. Jag knäppte mitt skärp och vände mig om. Konstapeln bad mig att vända tillbaks och hålla upp mina händerna. Sen avväpnade han mig av min vattenpistol som satt i mitt hölster. Efter det förklarade han att jag gjort mig skyldig till ett brottet "urinating in public place". Att jag aldrig hann urinera eller att stället inte alls var särskilt "public" gav han blanka faan i. Han var förbannad för att huset bakom buskarna var polisstationen. Jag försökte förklara att det var min första gång i Austin och att jag inte hade den blekaste om det, men han bad mig hålla käften. Efter ytterligare försök att smörprata mig ur situationen hotades jag med en natt i häktet. Farbror blå skrev till sist ut en liten lapp som förklarade att jag måste bege mig till domstolen följande vecka. Väl där, efter att ha tvingats skolka från två lektioner, får jag informationen att jag inte kan träffa åklagare eller domare eftersom polisen inte lämnat in sina dokument. Två dagar senare får jag ett brev från domaren som förklarar att jag missade min domstolstid och om jag inte hör av mig inom fem dagar skriver dom ut en häktningsorder. Jag faxar då mitt kvitto från den dagen jag var där och påpekar att det var dom som missade - inte jag. Några dagar senare; nytt brev från domstolen. Denna gång ett brev som berättar att jag har tre alternativ och därför tre bifogade formulär. Alternativen är:

1: att erkänna sig skyldig och betala bötern på 125 dollar.
2: att köra på något som heter "no contest" där man betalar 100 dollar men gör sex timmars samhällstjänst och får brottet strykt ur registret.
3: att hävda att man är oskyldig och ta ärendet till rättegång. Man får anlita en advokat eller representera sig själv. Man kan kalla vittnen och man får bestämma om man vill ha en jury eller en domare som avgör saken.

Jag hade ju bestämt mig för nummer tre, eftersom det alltid varit en hemlig dröm för mig att leka brottsmålsadvokat i USA. Men det fanns problem, närmare bestämt två. Det ena problemet var ju att rättegången skulle äga rum den 3e januari. Då jag icke skulle befinna mig i Texas. Jag återkommer om det. Det andra problemet var att någonting inte stämde med de bifogade formulären. Det första formuläret sade klart och tydlig att jag erkände brottet. Det ville jag inte skriva under. Det andra formuläret sade att jag åberopade "no contest" vilket innebär böter. Nej tack till den. Det tredje formuläret, som med all logik borde vara formuläret som sade "not guilty", åberopade oxå "no contest". Men bara i det finstilta precis innan signaturen. Jag trodde att jag missuppfattade allting för det luktar blåsning lång väg. Men när jag visade brevet och formulären för min advokat hade hon samma uppfattning. "Inget bifogat formulär säger "not guilty", sade hon. Hennes råd var att skriva under det sista formuläret och stryka över "no contest" och skicka tebax det.

Tebax till det första problemet. När jag förklarade för min advokat att jag inte kunde representera mig själv den 3e januari, tyckte hon att jag skulle betala bötern eftersom om jag skiter i att dyka upp till rättegången kommer en häktningsorder utfärdas på mig, och det kommer innebära att det blir stora problem för mig att komma tebax in i landet i framtiden. Ni som känner mig vet att betala böter för någonting som man inte gjort, finns inte på min världskarta. Att pröjsa var aldrig ett alternativ. Oavsett vad högutbildade advokater säger.

Hur som helst, efter lite hattande fram och tillbaka över telefon och i domstolen den här veckan så fick jag tillslut prata med en domare. Jag förklarade min situation och han ringde en åklagare som kom ner och fyllde i ett formulär som avskrev ärendet och som sedan oxå domaren skrev under. Lätt som en plätt.

För övrigt: Imorgon ska jag mellanlanda i Phoenix. Den staden ligger i staten Arizona. Av någon anledning är Arizona den enda staten i USA som inte tror på "daylight savings". Det innebär att när alla ställde om klockan till vintertid i höstas så sket människorna i Arizona fullständigt i det. Är det bara jag som tycker det är lite komiskt? Lite som Sverige och Systembolaget eller?

Nothingness

Oj oj oj va lång tid det går mellan blogginläggen. Och ingen bra ursäkt har man till det heller. Tid finns till att skriva. Det är inte så att jag har en massa skit som ska göras. Faktum är att jag har ingenting att göra. Jag är helt utan obligationer. Freakin pliktfri! Och jag kan berätta att det är underbart. Jag lever min dröm just nu. Den 12e skrev jag min sista tenta och efter det har mina enda bekymmer varit äta, dricka, bajsa och sova. Jag har tillbringat tiden efter den 16e med Maggie Moon. Hon har hälsat på sina vänner i Sugar Land, en förort söder om Houston som skulle representera Djursholm typ. Den ena villan värre än den andra. Tappade hakan när det i garaget till en av villorna stod en BMW, en Merca, en Porche och en Ford GT. Vad jobbade den joshen med kanske ni undrar; Snubben äger en motorbana.

Jag har ställt in mig på autopilot och bara hakat på. Inte tagit några beslut, inte behövt oroa mig om någonting. Bara varit. Det är freakin härligt - ni borde prova det någongång. Igår kom vi tillbaks i huset vid Horse Shoe Bay. Samma ställe som jag firade Thanksgiving. Hennes farsa hade gjort en kanna grogg och vi började kanna på omedelbart. Glömde helt bort att äta middag och betalar priset idag. Huvudvärken har iallafall äntligen släppt.

Tidigt på fredag morgon får jag skjuts till flygplatsen i San Antonio. Klockan sex flyger jag till San Francisco. Där har jag ett par timmar innan morsan och syrran landar. Vi ska bo i San Francisco tre nätter och sen ta oss till Yosemite National Park. Där bor vi i två nätter och sen bär det av till Las Vegas och där kommer pengar brännas. Hotell, shower, nattklubbar och Texas Hold'em. Den tredje Januari drar vi vidare. Det är ännu inte bestämt var. Antingen San Diego, Orange County eller Los Angeles. Vi får se hur det blir. Den 8 Januari ska syrran och morsan flyga hem. Jag har inte bestämt än vad jag ska göra. Kanske stannar jag några dagar i San Francisco, eller så flyger jag till New Orleans eller Costa Rica eller Kuba. Vi får se hur det blir.

För övrigt:

Fick reda på mina betyg idag; A, A, A och B - freakin sweet!

Kylan försvann och vi har haft en hel vecka med tjugogradigt väder - freakin sweet!

Imorgon ska jag göra ingenting - freakin sweet!

Epiphany

Häromdan kliver Matt in genom dörren till vårt gemensamma utrymme. Han påpekar att det inte riktigt luktar som det ska. Någonting är tydligen jävligt ofräsht. Jag kliver ifrån datorn för att hjälpa honom hitta källan men jag känner ingenting. Jag förklarar att jag tappade mitt luktsinne för 8 år sedan, men att en god gissning är att den mindre fräsha odören kommer från en hög med sopor som placerats vid dörren för att tas med ut och slängas i containern men som av någon anledning fortfarande är kvar. Probably, säger Matt, och vi delar på uppgiften att slänga skiten. Väl tillbaka i rummet hävdar Matt att problemet fortfarande är kvar. Då tar jag å febrezar i stort sett allt som går att febreza. Febreze är en spray som tar bort otrevliga dofter, den används flitigt i vårt rum och på toaletten. Den finns i flera dofter. I början använde vi Meadows & Rain, men den kändes lite bögig så vi gick över till Citrus & Light vilket var aningen mer maskulint, men idag kör vi med Original. Hur som helst, en halvtimme efter saneringen går Matt runt och ser lite förbryllad ut. Jag sänker musiken från datorn och frågar:
- What's up?
- I think I found the source.
- Well, what is it?
- It's... me!
Se där! En insikt. Jag tipsade om en dusch eller ett klädbyte och jag vill minnas att han höll med. Insikter är finurliga. Många gånger är dom sköna och man kan pusta ut för att man äntligen begripit något, kommit till någon högre form av förståelse eller bara haft en aha-upplevelse. Men ibland kan dom vara mindre sköna. Imorse försvann Fredrik, eller Freedick som han kallas här, och min plötsliga insikt är att jag dansar sista valsen här. Just nu är vi mitt uppe i Finals (sluttentor) och jag har fixat tre av fyra. Min sista är på tisdag. Men många har redan skrivit sin sista tenta och dragigt härifrån. Bland annat Fredrik då. Följande dagar kommer vara de sista jag ser av många vänner här. Många bekantskaper här har redan stuckit och jag kommer aldrig se dem igen. Dom fortsätter med sina liv och man kan inte göra så mycket annat än att övertyga sig själv att man på något sätt gjort ett avtryck/intryck för att inte glömmas bort helt. Vem vet, en vacker dag när det regnar kanske man står i någon dekadent bar i Antwerpen och utbrister; världen är bra jävla liten - vaffaan gör DU här?

Å andra sidan har man kommit nära många här som man är fullkomligt övertygad om att man kommer se igen utan slumpens hjälp. En annan insikt som slagit mig är den om att jag står på randen till någonting nytt igen. Mitt liv tar en skarp kurva på tisdag då jag skriver min sista tenta. Det innebär alltså att jag är färdigutbildad på TISDAGEN DEN 12 DECEMBER! Fullständigt overkligt. Om det finns intresse av att gratulera - så kommer jag vara på MSN messenger mellan 22.00-23.00 svensk tid.

Plugget här borta har gått aningen över förväntan. Jag har redan fixat ett A i Modern English Syntax vilket jag är hyfsat stolt över. Bara 6 av 24 fick det betyget i den klassen. I The Development of English är jag precis på gränsen mellan ett A och ett B. Jag lämnade in en uppsats, som jag tror jag nämnde i ett tidigare inlägg, som jag var orolig för om jag överhuvudtaget skulle få godkänd, men det visade sig att jag oroade mig helt i onödan. Professor Laird gav mig A+ på den och tvingade mig läsa upp den för hela klassen samt frågade om han kunde ta en kopia för sina studenter nästa år. Det var en ny upplevelse för mig. Tyvärr så strulade jag till det på sluttentan häromdagen vilket gör att jag förmodligen ligger precis i gränsen mellan ett A och ett B. I American Literature lutar det mot ett A men det beror helt på utgången av tentan på tisdag. Till sist har vi English Literature där det blir ett B vilket jag är glad över för den kursen måste räknas som den svåraste av dom. Egentligen spelar det ingen roll om det blir A eller B för när man överför betygen till svensk standard så kommer både A och B stå som VG.

Min bakishuvudvärk börjar äntligen släppa. Jag kan meddela FFF att det slarvats något fruktansvärt med träningen. Hur som helst, jag ska försöka rycka upp mig dom här sista dagarna. Hur går det för er grabbar?

Helt apropå: Den gode Malin stormade in här för en kvart sedan och var i extas. Anledningen; hon hade flörtat via en brasiliansk internet community med en brasse i Stockholm som det idag visade sig vara Enrico (någon mittfältare utan talang i dif tydligen). Malin som är gårdare var minst sagt upprymd. Det kanske för övrigt oxå måste nämnas här att Malin bott i Brasilien och pratar lite portugisiska. Tydligen tyckte hennes brorsa att det vore en bra idé att försöka greja med honom för friplåtar och kanske för att kunna skryta till sina ploare om att syrran dejtar Enrico. Mitt råd var att XXX XX XXX, XX XXX XXX XXXX bananer.

Till stycket ovan skulle det redigeringsmässigt vara till fördel med en bild på Enrico men innan den idén blev verklighet kom jag till insikt om att helvetet ännu inte fryst till is. Skämt åsido, Malin - du ska få ett råd; Enrico är som vilken josh som helst. Bli inte helt spattig nu bara för att han spelar fotboll i Allsvenskan. En absolut sarkasmfri "Lycka till!"till dig.