Find refuge in Jesus!

Jag gillar onsdagar för då får jag besöka Baptisternas studentcenter. Baptister är en av alla tusen olika sorters protestantiska församlingar som finns här. Metodister och Lutheraner är två andra. Därtill finns det oxå den lite mer allmänna kristna gruppen som är till för alla, och så på andra sidan protestanterna hittar vi ju oxå katolikerna. Jag gillar baptisterna.

Varje onsdag bjuder dom på lunch och oftast är det riktigt bra krubb. Idag var det kyckling tex. Medans man äter får man samtidigt lyssna på en halvkorpulent snubbe som berättar hur Jesus kan rädda dig om du har problem eller mår dåligt. Den här liraren försöker köra nån form av stå-upp predikan när han går igång. Han pratar lite sådär semibögigt med långa vokaler här och där och med en tendens till bebisröst. I början var han lite småkul men nu känns det mest som upprepning. Idag var ämnet ytlighet och klädstil och han hittade en passage i någon bok i nya testamentet som förklarade att skönhet och godhet finns på insidan. Kläder representerar inte vem man är, tror jag hans poäng var. Någonstans mitt i det talet fick judarna en känga pga omskärelsen men jag var för ofokuserad för att kunna återberätta några detaljer kring det. Jag satt just då i andra tankar; När är det egentligen läge att backa och har jag gjort mig förtjänt av två kakor till kaffet?

För övrigt gör baptisterna jävligt gott kaffe och gott kaffe är det ont om i Texas. Den lätt överviktiga mannen avslutade med att pitcha intensivt för morgonkvällen då någonting stort verkade vara på gång. Hans röst blev överdrivet entusiastisk och jag tror han använde frasen "det här får ni inte missa!" Vad får vi inte missa?, tänkte jag nyfiket. Men det saken handlade om var bara någon trött bönestund med baptisterna. Jag blev inte så besviken som man kan tro för han har kört samma avslut varje gång. Egentligen, i bakhuvudet, så visste jag att han skulle promota den där bönestunden igen, men jag blev lite carried away i hans entusiasm. Trodde, nu j-vlar blir det värsta röjarskivan med liveband, gratis öl, bbq, wet t-shity contest etc. Jaja, får hoppas jag inte går på den igen.

Jag tror jag tidigare har berättat att ingen klarar av att uttala mitt namn korrekt här. Två olika personer har försökt stava mitt namn utan att ha sett det. Resultat: Yanz och Yantz !?!?!?

Dagens fråga: På bordet med alla kakor i bapistcentret fanns en ny skylt idag. Den sade: Two cookies per person, please. Jag lade lite smidigt två kakor på min tallrik men när jag hämtade mitt kaffe tog jag en till. Kommer Gud straffa mig?

Mouth diarrhea

Spenderade helgen i San Antonio. Fransyskan Celine fyllde år och ville fira sin dag där. Hennes rumskompis jobbar extra på ett schysst hotell i centrala San Antonio och kunde fixa ett riktigt bra pris för oss. Vi var sex stycken som tog oss söderut. Jag gillar egentligen inte Celine. Irriterar mig på att hon är för självupptagen och vänlig. Hallå där!, tänker ni, vad är det för fel med att vara vänlig? Jo, det har jag lite svårt att förklara men tänker ändå försöka. Har ni aldrig träffat någon som aldrig säger ett ont ord om någon annan och som alltid ber om ursäkt för minsta lilla? En gång kom jag tio minuter sent till ett möte med henne varpå hon ber om ursäkt för att hon var fem minuter sen!?!? Vilken människa i sinna sinnens fulla bruk gör så? Hur ska jag formulera min ursäkt sen? Därtill en massa småsaker som att hon ständigt ber om lov för att göra de mest banala sakerna som att följa med å äta till att leta efter ett örhänge. Men denna enerverande vänlighet skulle man kunna leva med om det inte hade varit för hennes självupptagna mundiarré. Den här tjejen är aldrig tyst och 90% av snacket är fullkomligt irrelevant och kan handla om allt från att hennes kompis i Skottland har fått ihop det med nån bonde eller att hon senare under dagen ska posta tre vykort till tre olika vänner i tre olika kontinenter. Allt kretsar kring henne och det driver oss andra till vansinne. Funderar på att göra ett litet plakat som säger "DON'T CARE". Eller ännu bättre, skriva ett par lappar med samma text att ha i bakfickan bara för att räcka henne en när hon går igång. Häromdagen fick Fredrik nog när vi satt å åt. Celine pladdrade på i vanlig ordning om något problem inte ens hennes mamma skulle bry sig om. Då skakar Fredrik på skallen och beklagar sig på svenska att hon aldrig håller käften. Jag håller med och flinar åt att vi tänker på exakt samma sak, var på Matt, den fjärde personen vid bordet, oxå börjar flina. Han begriper inte ett ord svenska men han visste exakt vad vi kommunicerade. När väl Celine lite senare tar en paus i tugget frågar Fredrik lite artigt. Can't you just be quiet for a little while? Och jag kan inte hålla mig.

Hur som helst, jag åkte med til San Antonio ändå. Ja, vafaan, det finns ju en massa sköna barer och klubbar där. Men vad gjorde fransyskan? Jo, i sjukligt vänlig stil bjöd hon med alla hon någonsin träffat här vilket fick konsekvensen att vi hade en 20-årig holländare med oss samt Mallory, den 18-åriga gifta tjejen jag tidigare berättat om. (Ja jobs, jag ska göra en karaktärförteckning med bilder när jag får tid). Vad vill du inte ha med dig när du ska gå en barrunda i staterna? Svar: Folk under 21 år. Nu har jag på två försök i San Antonio hamnat på samma skabbiga lokalpub istället för typ Coyote Ugly-ställen. Men men... det var ändå bättre än en studentrumsfylla.

Det blir inget derby för Jens imorn via canal plus. Inte pga tekniska svårigheter, för jag har faktiskt hittat snabbare bredband här i krokarna, men matchen krockar med mitt syntax-prov.

Besviken... som Kevin Kline i A Fish Called Wanda.

Dagens fråga: Hur går det i derbyt?

Det här är bara för att...

...berätta att jag mår utmärkt idag. I morse har professor Chaulkin berättat vilket enormt inflytande Hemingway har haft på 1900-talets Amerikanska författarscen. Lektionen efter det fick professor Heaberlin bittert erkänna att han minsann missat en parentes i syntaxfunktionsmarkeringen under genomgången på tavlan. Jag frågade: Are you sure about that? Han lämnade ett tveksamt ja för att sekunderna senare acceptera nederlaget. HE SHOOTS! HE SCORES!!!

En liten notering: Det är inte så många joshar här som förväxlar Sverige med Schweiz. Istället är det dom goda Holländarna som har det knivigt med klichéer. Varje gång vi är på fest så händer det att dom berättar att dom kommer från Nederländerna till nån nyfiken Amerikan och var å varannan gång får dom frågan; Ligger det nära Holland? Efter det blir det en kort förklaring och sen kommer frågan; Har du rökt på i Amsterdam? Var på dom får förklara att den liberala gräspolitiken gäller i hela landet.

Varje fest - likadant.

Såg att bajen hade hela niotusennågonting på slödderstadion idag mot sillstrypers.

Dagens fråga: Har bajen Sveriges trognaste publik?

För övrigt: Det går inte att ringa mig på det numret jag mailade ut tidigare. Jag har insett att det bolaget (Virgin Mobile) är styrt av Satan och att dom har sin kundservice i Helvetet. Vänligen håll ut så mailar jag ut mitt nya nummer inom kort.

Där satt den!

U N D E R B A R T !

Att streama matchen gick åt helvete. Man behöver en hastighet på 1mbit/s och på testet man kan göra på CanalPlus hemsida låg jag på 0,9mbit/s. Testet gav ändå godkänt men upplös mig om att kvaliteten kan vara mindre bra. När väl sändningen började så vägrade den promt. För dålig bandbredd pysen, tack å hej leverpastej. Frustrationen var total eftersom jag minutrarna tidigare misslyckats med att refilla min mobil. "You have entered an invalid pin-number. Please try again", fick jag höra fem gånger. Dra åt #e¤v%t# j#v¤a #u%h£v#d!!!! Nu måste jag promenera tebax till seven eleven å tjafsa med den välutbildade personalen där - Tack för det Televerket.

Men men, jag började tänka att det kan komma någonting gott från det här... och mycket riktigt gjorde det det. FRANS BALANS REGERAR! Allting jämnar ut sig! Så friggin j-vla underbart! Stackars Malin låg här i soffan och tog sig för huvudet. Jag tröstade henne med ett "bättre lycka nästa år". Hon sade hej då och gick.

För övrigt kan jag berätta att Radiosportens kommentatorer tror att dom kommenterar TV eller nåt. Dom kunde snacka i flera minuter om att Komac och Burgic är vänner, dividera i en kvart om huruvida Råsunda tar in 32 eller 34 tusen åskådare eller menlöst pladdra om kaffet dom drack i pausen. MEN VAD HÄNDER I MATCHEN!!!? Det var nära att ett blodkärl i hjärnan brast för mig där ett tag. Jag är glad att jag fortfarande lever.

Idioter.

Hur som helst, vad är det som händer? Allsvensk ledning på 39 pinnar och hemmamatcher mot Helsingborg, MFF och bajen. VAD GÖR JAG HÄÄÄR?

Dagens fråga: När gjorde Tjerna mål med högerdojan senast?

Derbysjuka

Det här är för att berätta att det inte är ett dugg mindre nervöst på andra sidan Atlanten. Så förbannat ängslig inför matchen imorn. Det känns i magen att det närmar sig och det vaknas när det ska sovas. Det surfas in på Gnagarforum och på de olika dagstidningarna men det hjälper inte ett dugg! Oron blir bara värre.

Jag startar morgondagen klockan 11 med The Development of English som håller på i en timme. Det blir sista lektionen innan provet på fredag vilket betyder att det gäller hålla någorlunda fokus på vad professorn säger. Sen blir det skolk för första gången här borta. 14.00 börjar English Literature men, som sagt, inte för undertecknad eftersom 13.00 börjar matchen som man kan streama från Canal plus hemsida. Ber till alla möjliga gudar att det funkar. Ska se matchen med Malin här som är gårdare och vi bestämde att någon utomstående får sitta emellan oss. Minns inte senast jag tittade på ett derby med fienden. Har det överhuvudtaget hänt?

Upp flyger grindarna
Stanken förs med vindarna
Du undrar säkert hur
Aporna kunde slippa ur

Nån har kopierat nycklarna till Skansen
Å… sedan låst upp för alla Djurgårdfansen
I omlopp är nycklarna till Skansen
Nycklarna till Skansen

Så får det ej gå till
Apor springer hur dom vill
Dom måste bort från stan
Fällor gillras med banan

Fick resultatet på min första quiz (American Literature) 92 bananer av 100 (4 fel av 50). Medel låg på 76. Måttligt nöjd med det. Visserligen är det över medel, men frågan är om resultatet skulle ligga över medel om man räknar bort alla joshar som gick dit och skrev typ 40 poäng.

I morse var det bara drygt 21 grader i skuggan på morgonen när jag gick mot lektionen. Kändes ganska kallt men på väg hem några timmar senare var vi uppe i sköna 28 grader.

Nej, nu måste jag ta reda på vilka sätt den gamla engelskans vokabulär expanderade.

Dagens fråga - Om du kunde välja segrare i endast en av följande, vilket skulle det bli - Segrare i valet eller segrare i derbyt?

Jag mötte Robert

Den här tiden just nu, alltså den jag avsätter med mitt skrivande, inte den du avsätter för läsandet vilket skulle kunna vara vilken tid som helst, utan den jag faktiskt och praktiskt blir av med just i detta nu i takt med att mina fingrar knappar på tangenterna, är egentligen avsedd för studier. Just nu borde jag plugga. Men jag hittar på andra saker istället. Mitt tvätt torkar just nu i en torktumlare på bottenvåningen. Mitt rum är plötsligt välstädat och sängen är bäddad. Jag har slängt soppor och återvunnit pet-flaskor. Jag har läst, Expressen, DN och Aftonbladet två gånger på nätet. Dessutom har jag läst meningslösa inlägg på Gnagarforum och samtidigt känt hur mitt intellekt stagnerat. Försöker sluta med det - istället kan man ju läsa tabellen om och om igen - det kallar jag tidsfördriv.

Jag kan se boken som jag borde läsa härifrån. Den ligger lixom och väntar på mig två armlängds avstånd snett framåt höger. A History of The English Language. Jag har planen klar för hur jag ska förbereda mig för detta prov. Allt jag behöver göra nu är att slå upp boken och köra igång. Istället surfade jag in på Blog Schmog och läste om konferensen. Nu vill jag oxå åka på konferens. B.S. väckte oxå lusten att blogga lite. Jag har varit dålig på det som Pata mycket riktigt påpekat.

Jag skrev ett prov förra torsdagen i American Litterature. Aningen orolig innan för jag visste inte riktigt vilken nivå provet skulle hålla. Men det var relativt lätt. Är fullständigt övertygad om att mitt resultat ligger mellan 40 - 50 poäng av 50 möjliga. Provet jag skriver på fredag kommer däremot inte vara lika lätt. Definitivt inte om jag inte börjar plugga snart. Men nu känner jag att det börjar bli dags att äta. Sen måste man ju avsätta lite tid i gymmet och kanske köra en raquettball-match. Hade lekstuga med Fredrik i fredags. Vann 15-11, 15-1, 15-6. Han sade "Tack för lektionen". Jag körde en lunda och sade "Du streta emot bra .../konstpaus/... i början".

Enda sedan vi svenskar (jag, Malin och Fredrik) etablerade oss här så har vi hört talas om en stor svensk snubbe som heter Robert som oxå pluggar här och har gjort det en längre tid. I lördags innan football-matchen så sammanstrålade vi äntligen. Robert är typ diskusskastare eller liknande och är här på stipendium. En rolig detalj är att han är 82a och kommer ifrån Jönköping. Fredrik är 81a och kommer ifrån Jönköping. Liten värld eller? Hur som helst så kände grabbarna inte igen varandra vilket egentligen borde vara en omöjlighet eftersom Jönköping inte direkt är någon metropol. Robert gjorde iallafall bra ifrån sig. Han tog oss till en skön fest i en cool villa ute i skogen med bubbelpool på verandan. Jag tror att jag tvingade holländaren att ta en bild på mig i den. Så den kommer upp på bloggen så fort jag lånat hans minneskort.

Härligt med AIK-seger och borgerlig seger på samma dag. Jag känner mig bortskämd med goda nyheter. Ber till gudarna att det ska hålla i sig till på onsdag.

Nu är det klart att Renate kommer och hälsar på i oktober. Längtar satan min lilla sötmandel. Puss och kram på dig! Och kram på er andra oxå! För övrigt lutar det nu åt att jag besöker Vegas efter skolan. Dvs runt den 15 december kommer jag ta mig dit om det nu är någon annan som vill hälsa på.

6th street i Austin

I bakfyllan i morse kände jag att hade man bara sluppit plugga här så hade allt varit underbart, en förbannat härlig semester helt enkelt. Man har det löjligt bra här. Varmt härligt väder, alla tänkbara aktiviteter i stort sett gratis, bra billig mat, inte lika bra men ack så billig öl och en massa sköna lirare som älskar att festa. Nu börjar man känna lite mer folk vilket betyder att man oftast blir skjutsad dit man behöver åka. Men på fredagkvällar och lördagkvällar har vi ständiga problem med transport. Ändå verkar det alltid lösa sig till slut. Ni vet ju hur det är i dimman - väl där så ordnar det mesta sig alltid.

Den här helgen hamnade jag helt spontant i Austin väl inne i dimman. Austin har ett berömt barstråk som heter 6:th street. Folk har snackat mycket om den gatan men det har inte blivit av att vi tagit oss dit. Mest beroende på att min rumskompis inte är fyllda 21 än och det känns lite taskigt att lämna honom bakom. Hur som helst så drack jag Jäger bombs på en bar nere i San Marcos city med en snubbe från studenthemmet som heter Emilio. Jäger Bombs är som Brandbil fast i ett lågt drinkglas - nästan som ett större shotglas - utan lime eller is. I baren träffade han en polare som var på väg till Austin och så simsalabim var man 45 minuter senare på 6:th street. Den här gatan är helt sanslös! Föreställ er Kungsgatan utan biltrafik och så är varenda lokal antingen en bar eller en nattklubb. Tyvärr minns jag inte så mycket mer än att vi hoppade runt på ett gäng barer och Emilio åkte hem i cheez doodle ställning. Kände mig lite skyldig då jag promtat att den fjärde Sambuca-Baileys shoten var den viktigaste. Då gick tankarna tillbaks till en viss Widdan. Inte för att han numera blir redlös på fyra bira utan för att han var med och skapade uttrycket cheez doodle ställning efter en All-u-can-eat-spaghetti på International House of Pancakes i Orlando Florida back in the days.

Idag har jag lirat fotboll med ett gäng mexare. Igår rakade jag dessutom bort allt barr på fonten vilket gör att jag liknar Klas Klabbe Ingesson. Men bara på utseendet. Spelstilen är fortfarande Pierre Litbarzki a la 1982.

Apropå det jag nämnde tidigare - pluggandet - så förbannat trist att jag funderar på att sluta och bara ägna mig åt det jag tycker är kul; fotboll, poker och öl i glada vänners lag. Men så var det nån kvick hjärncell som påminde mig om att det råkar vara just pluggandet som är anledningen till att jag faktiskt är här. Typiskt.

Veckans citat står den gode Celine för:

"Im just gonna play with myself to see if it works".

Tyvärr så är citatet ryckt ur sin kontext men det är ändå kul för att Celine är så förbannat ordentlig. Det fransyskan gjorde var att försöka komma på hur man spelade vänd-tia.

För övrigt har jag blivit offer för etnisk diskriminering då vårt gäng blev utkastade från en fraternity-fest med bara latinos. Hur coolt är inte det?

Blog Schmog

Läste lite blog schmog i morse och såg filmen office space igår kväll. Detta resulterade i att någon del av min hjärna drog en paralell mellan bloggare Jobs och den trötte systemvetaren i office space, Peter Gibbons.

Gibbons säger följande till sin hypnotisör som hans otrogna flickvän har tvingat honom att besöka:

So I was sitting in my cubicle today and I realized that ever since I started working, every single day in my life has been worse than the day before it. So that means that every single day that you see me, is the worst day of my life.

Gibbons hypnotisör drabbas av en hjärtattack under Gibbons hypnos vilket medför att Gibbons aldrig vaknar ur hypnosen vilket i sin tur medför att han slutar bry sig om sitt jobb och sin chef. När han av en händelse är på kontoret för att skriva upp ett telefonnummer till en servitris han bjudit ut, kallas han in till ett möte med två konsulter som ska effektivisera kontoret. Konsulterna ber Gibbons gå igenom en vanlig arbetsdag:

Well, I generally come in at least 15 minutes late. I use the side door, that way Lundbergh can’t see me. And after that I sort of space out for about an hour.

Uh? Space out?

Yeah, I just stare at my desk. But it looks like I’m working. I do that for probably another hour after lunch too. I would say in a given week, I probably only do about 15 minutes of real actual work.

Gibbons beskrivna rutiner ovan är alltså före hypnosen - efter hypnosen är han knappt på kontoret. Han har lixom bestämt sig för att sluta gå. Nu är det ju möjligt att den här jämförelsen med Jobs är missledande. Varje ny dag för Jobs är kanske inte alls den värsta dagen i hans liv och vi som är skattebetalare får väl ändå hoppas att det jobbas på mer än 15 minuter i veckan.

Oavsett huruvida jämförelsen är oriktig eller inte känns det som att det finns ett visst missnöje i Jobsens arbetsplats och arbetsupggifter. Det som då är viktigt för Jobs och för att undvika kvällslöpet "AMS-anställd löpte amok på kontor - sköt 11 medarbetare," är att hitta ljuspunkter i vardagen. Dagens blog schmog innehöll en sådan ljuspunkt:

Idag var iallafall inte helt värdelöst för mötesledaren var en snygg tjej, så jag kunde sitta och titta på henne medan jag kittlade mig i gommen med tungan för att inte somna.

Grip tag och håll om dessa halmstrån min vän. Ta ledigt i gråa februari och möt mig på Nya Zeeland!

Här har du ytterligare en ljuspunkt. Will Ferrel's Get off the Shed! Se till att mongo-Adam är borta och spela Get off the Shed.

San Antonio och Bobcats

San Marcos ligger alltså mitt emellan två större städer; Austin och San Antonio. I fredags tog vi, Malin, Celine, Fredrik, Joel och jag, en liten utflykt till just San Antonio för att kolla läget. Joel är Malin amerikanska kompis från Wisconsin som varit på besök här sen i tisdags. Jag vet inte huruvida dessa två har grejat med varandra eller inte men klart är att det slår lite gnistror där. Dessvärre hade Malin helgen innan haft en liten kärleksstund med Chris, en amerikanare som bor i samma studenthus som oss. I torsdags under en födelsedagsfest är både Joel, Chris och Malin under samma tak för första gången. Malin har varit osäker på hur hon ska spela situationen men hon har anförtrott Celine att hon har känslor för båda två. En hel del sprit och öl konsumeras på denna tillställning vilket slutar med att Celine hånglar upp Joel. Detta ger Malin psykbrytet eftersom Chris precis har gjort det klart för Malin att det inte kommer bli nån fortsättning mellan dom samt faktumet att hennes bästa kompis här på Texas State, Celine alltså, pissade henne rakt i fejan (En metafor Stoffe, en metafor).

Jag hoppas ni kan förstå triangeldramat jag och Fredrik hamnade i. Stämningen var minst sagt laddad. Hur som helst vi tar oss ner till San Antonio med buss på fredan. Celine försöker lappa ihop saker å ting med Malin men Malin blir bara mer och mer irriterad på Celine och svarar knappt på tilltal. Joel håller glad min och jag undrar om han överhuvudtaget är medveten om situationen han skapat. Det blir någon konstig form av låtsats-som-om-ingenting-hänt-lek.

San Antonio var en glad överraskning. Jag hade inga förväntningar whatsoever men staden är riktigt vacker. Vi började med att titta på the Alamo där den Mexikanska armén stötte på patrull i slutet på februari 1836. Nu börjar jag förstå varför Texasbor är så stolta över att just vara Texasbor. Sen gjorde vi Riverwalken vilket är ett fantastiskt gångstråk längs med kanalerna i staden full med barer, kaféer och restauranger. Mest mexikanska restauranger, vilket är aningen ironiskt. Priserna ligger någrs tior under svenska restaurangpriser vilket är nice. Beror väl mest på att dollarn just nu ligger svagt mot kronan. Får hoppas att det håller i sig. Vi avslutade kvällen på en bar strax öster om citykärnan där Celines rumskompis höll hus. Bra tryck, billig öl och i stort sett bara mexikaner! Ghetto-festen jag nämnde tidigare är uppskjuten.

Bobcats - Tarleton 27-23. Tydligen är jag en Bobcat. Alla som studerar på Texas State är bobcats och fotbollslaget heter så klart Texas State Bobcats. Min första fotbollsmatch ägde rum på lördan. Starkaste intrycket: Tailgating. Amerikanarna tar sina feta pick up trucks laddade med grillar och kylboxar till parkeringen redan runt 11-tiden. Sen är det bbq, öl och allmän fest på parkeringen fram till matchstart (18.00). Vad är det du säger Pata - roligast att va full på dan va?

Själva matchen då? Jo, domare som slänger handdukar, cirka 5 000 regler att hålla reda på och så dessa ständiga avbrott. Men men, tacklingar och härliga passningar är behållningen. Det funkar i brist på vanliga fotbollen. Apropå vanlig fotboll - imorn ska det spelas. Litbarzki ska köra några dubbelfotare.

Imorn är det labour-day vilket betyder att alla amerikaner är befriade från arbete vilket innebär ingen skola för Jens. Däremot måste han läsa kapitel tre i A History of the English Language samt lära sig the function of modifying a verb tillsammans med diverse andra syntaxfunktioner.

Faan, det känns som om jag glömt att berätta någonting viktigt. Nåväl, det får komma när det kommer. Tills vidare... hare!